larsn.blogg.se

Kom nästan precis hem från en trevlig middag hos Kickis. Tänka sig att denna fräscha, snygga, roliga och snälla faster fyller 50 år! Där bjöds det på god planka från M Bergmans och kaffe med dopp.

 

Under tiden vi satt där och skrek inlevelsefullt åt matchen mellan Modo och Färjestad och farmor som halvt om halvt sov i fåtöjlen skrattandes frågade om vi trodde att spelarna skulle höra oss hela vägen till arenan, slog kärleken till familjen och släkten över mig. Det är så roligt det där med släkt ändå, hur man kan se mönster och likheter. På pappas sida är de utmärkande egenskaperna: pratglad, inlevelsefull, skrattglad, kreativ, varm och åter varm. Jag har liksom så länge jag kan minnas alltid älskat att sitta och lyssna på de knasiga historier min/-a pappa, farmor, farbror, fastrar och kusiner har att berätta, historier som berättas med stor inlevelse och som oftast bjuder till härliga skrattsalvor. Jag uppskattar också kärleken Larssons sprider i alla sammanhang där kramar är A och O. JA, hör och häpna, jag uppskattar detta! De som känner mig vet att jag haft lite, lite, lite svårt för det där med kramar (hur detta är möjligt med tanke på uppväxten med kramar ständigt och jämt vet jag inte, det bara blev så). Och sist men inte minst, uppskattar jag att de finns där. Att ha en släkt att vända sig till. Att ha en släkt med så mycket värme. Det är värt så himla mycket. 

 

Den andra sidan av släkten har sin karaktärestik och den får jag ta en annan gång för nu hänger ögonlocken på mig lika mycket som på farmor. Tack och godnatt!